Stressfaktor deluxe, huvudet och tankar går på fullt ös! tänk om, tänk att, hur, vad, när, imorgon, nästa månad, nu, aldrig...

 

Emellanåt är det mycket som händer i våra hjärnor, tankarna flyger runt och därav blir man mer orolig än vanligt, kan leda till orolig sömn och därav lite tröttare dagar.

Jag tror dem flesta känner igen sig och har varit igenom sådana perioder till och från men det går liksom över.

Eller gör det verkligen det? Går det över?

 

Tankarna flyger på alla ibland men bara dem försvinner igen, annars blir det en inre stress som man antingen gör någonting åt eller lär sig leva med.

Ja det låter väll hemskt, att lära sig leva med stressen, att bli kompis med den liksom, att förhandla med stressfaktorer hela tiden. Är det verkligen ok? Är det verkligen helt ok?

 

Hur mycket märker andra av att man är stressad eller mår dåligt?

Hur bra kan man dölja det?

 

Mina erfarenheter säger att man kan dölja det ända tills det är för sent men varför gör man det?
För att man inte vill tynga andra med sig själv men vad är andra för människor om dem inte kan hjälpa till att lyfta upp någon annan?

 

Ibland känns det som att det är så det blir, man lyfter upp sig själv men glömmer bort andra, ja, bara man själv klarar sig liksom!!

Är det för att den människan också har samma stressfaktorer så att hen kämpar med att få upp sig själv och när hen har kommit upp så är hen så rädd att falla ner igen så hen måste sitta där uppe på andras bekostnad?

 

Flummigt!!