Jo, det är lite så det känns just nu!

Tiden flyger iväg och jag hinner inte med, jag kan inte fånga den och göra den till min tid, det går alldeles alldeles för fort!!

 

I vardagen jobbar jag på, kommer hem, sover och jobbar nästa dag igen, och sen var det helt plötsligt helg.

Helgerna har i år varit intensiva och spenderats på agility, kanske lite för intensiva!

Jag har tagit ett beslut som inte var lätt att fatta (eftersom jag är en vinnarskalle ut i tårna) men jag vet att det är så det måste bli..

 

Förut (läs förra året typ) så var agilityn allt, det var landslag, nm,vm,eo, ja you name it. Det var verkligen allt, jag satsade så hårt och så mycket tid och jag lyckades, jo det gjorde jag men vad lyckades jag med då?

Jo jag lyckades komma med i truppen och jag lyckades får vara med på nm och vm men sen då?

Vad hade jag egentligen lyckats med? Gjorde jag det för mig själv eller för att visa andra?

 

Svaret borde vara att jag gjorde det för mig själv, men jag tror tyvärr inte att det är det rätta svaret.

Jag tror svaret är att jag ville visa andra vad jag kunde, hur ego kan man bli liksom?

 

Förstå mig rätt, det var fantastiskt att få göra allt det där med min bäste vän och resten av gänget men jag liksom tappade bort mig själv någonstans på vägen. Jag tappade bort det viktigaste som finns, jag tappade bort glädjen!!

 

Någonstans i min förvirring provade jag igen att nå landslaget, jag och Bixx tog oss till truppen men där var det över i år, vi var inte tillräckligt bra. Jag var besviken ( såklart) men nånstans i allt var jag lättad och jag kunde se igen, det var lite som att öppna ögonen på nytt. Jag hade egentligen redan börjat öppna dem, dem skulle bara öppnas hela vägen!

Under tiden allt det här utspelat sig så har jag fått en ny vän, Marwin, mitt nytillskott som började tävla i April i år, han är två år och alldeles alldeles underbar!

Han är en känslig typ (det skulle han aldrig erkänna)! Samtidigt som jag satte stor press på mig själv och Bixx så överförde jag den pressen på Marwin också i träningen, Marwin ville inte vara med längre!

Mina ögon började öppnas!!

 

Jag frågade mig själv om det var såhär det skulle vara, skulle det inte vara roligt med agility?

JO DET SKA DET!

Jag ändrade om på allt, det var som att skaka om en fruktsallad, innan låg bananer för sig och päron och äpplen för sig snyggt fint uppradat men sen kom Marwin och fick mig att skaka om min fruktsallad och det ska jag säga er, det är det bästa jag gjort!!

 

Jag tränade med glädje igen, med alla hundarna, jag jagade inte längre resultat på samma sätt som innan. För igen, varför gör jag detta, för att det är kul eller för att visa andra mina resultat?

 

Idag betyder inte agilityn allt och resultaten betyder verkligen inte allt, jag är en helt ny Elin på vissa plan och vi har roligt jag och mina pojkar! Detta året har varit så intensivt eftersom Marwin började tävla, det var tävling varje helg och jag blev mättad, även om det var roligt så blev jag mättad, jag hann inte med någonting annat än jobb och agility, kunde aldrig riktigt koppla av!

 

Jag har tagit ett beslut som jag är glad över och det känns skönt rakt igenom, jag kommer inte tävla lika mycket nästa år som jag gjort hittils, såklart kommer jag jaga smpinnar och vilja ta mig till SM men när jag gör det ska det göras med glädje!

 

Jag kommer inte söka till  landslaget varken med Bixx eller Kid, inte heller med Marwin för jag vill inte sätta den pressen på honom, han har fortfarande ett ungt huvud och flippar ur ibland och jag vill absolut inte förlora mig själv i allt "jagande"..

Jag vill tävla mina tävlingar och må bra med mina grabbar, inte känna något måste utan göra det jag kan och njuta av det.

Jag vet vad jag och mina hundar kan men jag känner inte att jag behöver bevisa det för någon längre, det räcker att jag vet!!

 

Jag stänger inga dörrar för eventuella satsningar på landslag i framtiden men nästa år vill jag ha min tid till annat, och jag vill framförallt må bra! Nästa satsning ska jag helt enkelt göra för mig själv!!! Ego på ett bra sätt liksom!!

 

Tro inte att ni blir av med mig, jag är kvar, jag gör bara annat på vägen också :)